Insulinresistens
Insulinresistens är ett tillstånd där kroppens celler inte svarar effektivt på insulin. Detta kan leda till höga blodsockernivåer och över tid till typ 2- diabetes. Insulinresistens och långdraget förhöjda blodsockernivåer bidrar till produktionen av slaggprodukter som består av fett eller protein som kombinerats med sockerarter (AGE). Detta kan bidra till oxidativ stress och
inflammation. Insulinresistens höjer de farliga blodfetterna och blodtrycket, främjar fetma, låggradig systemisk inflammation, ateroskleros, hjärt-kärlsjukdom, kognitiv nedsättning, demens, förlust av muskelmassa och ökar risken för benskörhet och benbrott.

Bristande fysisk aktivitet
Sjöpungar (Tunicata) är varelser med en fascinerande oväntad livscykel. De börjar sina liv som larver med en basal struktur som är föregångaren till ryggraden och en primitiv hjärna vilken tillåter dem att röra sig i vatten. Under dess rörliga fas letar den efter en lämplig plats att sätta sig fast på, och när de hittat den platsen genomgår de en dramatisk förvandling som slutar med att de förlorar sin hjärna och blir en fastsittande vuxen. Den vuxna sjöpungen får sin näring genom att filtrera vatten igenom sin kropp. Dess rudimentära hjärna garanterar dess rörlighet på larvstadiet och säkerställer att den hamnar på en plats där den kan överleva och illustrerar den direkta kopplingen mellan fysisk aktivitet och hjärnan.

För mänsklighetens utveckling har rörelse och fysisk aktivitet alltid varit en integrerad del av överlevnad – från att jaga och samla till att fly från rovdjur. I modern tid, där många är stillasittande, påminner sjöpungens omvandling oss om vikten av att inte ”fastna” och förlora de fördelar som rörelse ger oss, särskilt när det gäller hjärnhälsan. Bristande fysisk aktivitet påskyndar åldrandeprocessen och leder till minskning av muskelmassa, svaghet och nedsatt rörlighet. Andra effekter är ökad risk för benskörhet och benbrott, depression, ångest, viktuppgång, diabetes typ 2, högt blodtryck, stroke, hjärtkärlsjukdomar, cancer, demens, och immunförsvarssjukdomar. En person som är långvarigt sängliggande kan drabbas av nedbrytning av muskler och skelett som normalt skulle ta flera år att utvecklas, samtidigt som hormonproduktion och immunförsvar försämras.

Näringsbrister
Flera näringsbrister som kan uppstå med åldrande bäddar för sjukdomar och funktionsnedsättningar. Otillräckligt intag av protein och livsviktiga näringsämnen kan leda till förlust av muskelmassa, svaghet och försämrad rörlighet. Brist på kalcium och vitamin D ökar risken för benskörhet och benbrott. Brist på zink, selen och vitaminerna A, C och E försvagar kroppens skyddsmekanismer mot infektioner och andra sjukdomar. Otillräckligt intag av vissa näringsämnen som omega-3- fettsyror, B-vitaminer och antioxidanter från deras naturliga källor i frukter, grönsaker och icke processade livsmedel ökar risken för humörstörningar, depression och ångest, kognitiv försämring, demenssjukdomar, diabetes typ 2, vissa cancerformer, hjärtkärls- och andra sjukdomar. Brist på essentiella fettsyror, vitamin A, C, E, zink och protein från deras naturliga källor i frukter, grönsaker och icke processade livsmedel kan påverka hudens elasticitet, resultera i för tidigt åldrande och försämra kroppens förmåga att läka sår. Otillräckligt fiberintag kan leda till förstoppning, matsmältningsproblem och sjukdomar relaterade till blodfetter. Lösliga fibrer, såsom pektin och betaglukaner som finns i frukt, grönsaker och havregryn kan minska kolesterolnivåerna i blodet genom att binda sig till kolesterol i mag-tarmkanalen och förhindra att de farliga blodfetterna tas upp (LDL och triglycerider). Dessa fibrer saktar också ner matsmältningen och absorptionen av kolhydrater vilket indirekt påverkar blodfetternas nedbrytning. I tjocktarmen fungerar fiberrikkost som en viktig föda åt de goda bakterierna i tarmen där de omvandlas till kortkedjiga fettsyror (SCFA), såsom acetat, propionat och butyrat. SCFA stabiliserar ämnesomsättningen, inklusive nedbrytning av blodfetterna, och minskar den låggradiga inflammationen som oftast är kopplad till höga blodfetter och ökar mättnadskänslan, vilket påverkar vikten och därmed blodfettsprofilen. Det är viktigt att inkludera en mångfald av fibrer från frukt, grönsaker, fullkorn och baljväxter i kosten för att dra nytta av deras positiva effekter på blodfetterna. Fibrerna stödjer en hälsosam tarmflora som i sin tur kan producera fördelaktiga SCFA som gynnar vår metabolism och blodfetterna men även vår övergripande hälsa. Vattenbehovet varierar från individ till individ beroende på kroppsvikt, fysisk aktivitet, miljö och underliggande hälsotillstånd. I och med att äldre personer kan vara särskilt känsliga för uttorkning på grund av minskad njurfunktion, ändrad kroppssammansättning och potentiellt nedsatt känsla av törst, bör man särskilt se till att de får i sig tillräckligt med vatten. Det rekommenderas ett totalt vätskeintag på cirka 3 liter för vuxna kvinnor och 4 liter för män (inklusive alla drycker och vätska från mat) per dag. Mängden kan vara lägre beroende på kroppsvikt och aktivitetsnivå, men behovet anses fortfarande vara högt. I genomsnitt kan det uppskattas att omkring 20-30% av det dagliga vätskeintaget kommer från maten. Resten borde komma från drycker. Kostens vatteninnehåll kan variera beroende på typen av föda. Frukt och grönsaker innehåller betydande mängd vatten. Till exempel består gurka och vattenmelon till nästan 95 % av sin vikt av vatten, tomater och apelsiner 90% medan fisk och kyckling innehåller 70% vatten. För äldre vuxna ligger det allmänna rådet oftast omkring 1,5 till 2 liter per dag inklusive vatten, te, kaffe och andra drycker. Mörkfärgad urin, torr mun, trötthet eller förvirring är tecken på uttorkning medan en ljusgul urin oftast betyder att kroppen har den vätska den behöver. Uttorkning nedsätter cellernas funktion, kognitiva förmågor inklusive minne, uppmärksamhet och koncentration. Alla organs effektivitet sätts ner, inte minst njurarnas förmåga att filtrera och utsöndra avfall, vilket ökar risken för njursten och andra njurproblem. Andra risker är förstoppning, sänkt blodtryck, yrsel, svimning och ökad risk för fallskador. Uttorkning bidrar också till försämrad hudhälsa, för tidigt åldrande av huden och störningar i kroppens anpassning till värme eller kyla. Det kan finnas specifika vätskerestriktioner eller behov för personer som lider av hjärt eller njursjukdom eller för dem som tar urindrivande läkemedel.

Rökning
Rökning leder till för tidig åldrande av huden genom att minska dess blodflöde och bryta ner kollagen, vilket resulterar i rynkor, särskilt runt munnen och ögonen. Rökning ökar risken för kognitiv försämring och demens, glaukom och åldersförändringar i ögats gula fläck (två vanliga orsaker till försämring av synen). Rökning ökar även risken för hjärtinfarkt, stroke, benskörhet och benbrott, emfysem, andningsproblem, cancer i lungorna och i andra lokalisationer. Även om pip och cigarrökare kanske inte inhalerar lika djupt som cigarettrökare utsätts de fortfarande för samma cancerframkallande ämnen. De har högre risk att utveckla cancer i munnen, läpparna, halsen, svalget, struphuvudet, matstrupen, lungorna och bukspottkörteln jämfört med befolkningen i övrigt.

Överdriven alkoholkonsumtion
Alkohol torkar ut kroppen, inte minst huden och därmed framträdandet av rynkor och fina linjer. Överdriven alkoholkonsumtion över tid har kopplats till minskad hjärnstorlek, försämring av minne och andra kognitiva funktioner. Alkohol nedsätter kroppens förmåga att ta upp kalcium vilket ökar risken för benskörhet och benbrott, minskad muskelmassa och muskelstyrka. Andra följder är högt blodtryck, hjärtarytmier och andra hjärt- och kärlsjukdomar. Immunsystemet försvagas vilket gör kroppen mer mottaglig för infektioner. Överdrivet alkoholbruk kan leda till mag- och tarmsår, gastrit och andra mag- tarmproblem samt ökar risken för cancer i bröst, matstrupe och lever. Många länder och hälsorelaterade organisationer ger rekommendationer kring alkoholkonsumtion som ofta ligger runt 14 standardglas per vecka för män och kvinnor, med flera alkoholfria dagar i veckan. Men vissa individer kanske bör konsumera mindre alkohol än genomsnittet på grund av andra risker eller hälsotillstånd.

Överdrivet solande
Överexponering för solen bidrar till för tidigt åldrande av huden, s.k. ”photoageing”. UV-strålning bryter ner hudens kollagen och elastin, de proteiner som håller huden smidig, elastisk och ungdomlig. Huden förlorar så småningom sin spänst, blir slapp och hängig och rynkor och fina linjer bildas. Det uppkommer en hel del åldersfläckar pga överproduktion av melanin. Hudens blodkärl påverkas så att det bildas nätverk av tunna vener. Skrovliga, fjällande fläckar s.k. actiniska keratoser (förstadier till hudcancer) bildas. För förebyggande av photoageing rekommenderas regelbunden användning av solskydd med hög skyddsfaktor (SPF), att bära solskyddande kläder, inklusive hattar och solglasögon samt att undvika solen under dess starkaste timmar (kl. 10-16). Sköt om huden regelbundet och konsultera en hudspecialist eller en läkare med tillräcklig vana att bedöma hudförändringar. Försvagad hormonell funktion Signifikanta förändringar i kroppens hormonsystem och ämnesomsättning bäddar för försämrad hälsa vad gäller skelett och kognitiva funktioner. De bäst studerade inbegriper:

1. Minskad utsöndring av tillväxthormon (GH) och insulinliknande tillväxtfaktor-1 (IGF-1), vilka är viktiga för korrekt celltillväxt och metabolism.

2. Insöndringen av könshormoner minskar gradvis. Hos män gäller det testosteronnivåerna (andropaus) och för kvinnor östrogen och progesteron (menopaus). Brister ger olika symtom och ökar risken för benskörhet.

3. Minskning av sköldkörtelhormoner.

4. Dygnsrytmen i produktion av cortisol förändras med tendens till högre nivåer på kvällen.

5. Minskad produktion av melatonin bidrar till sömnstörningar och obalanser i tillväxthormon och testosteron som normalt frisätts i pulser under natten.

6. Minskad produktion av parathyroidhormon (PTH) och kalcitonin påverkar kalciummetabolismen och skelettets styrka.

7. Insulinkänsligheten kan minska, vilket ökar risken för typ 2- diabetes och viktuppgång. Hormonell balans är avgörande för vår hälsa, speciellt när vi åldras.

Flera livsstilsförändringar kan stödja denna balans:

1. En Omega-3-fettsyrorrik kost och antioxidanter.

2. Regelbunden träning.

3. Meditation, djupandning och yoga.

4. Kvalitetssömn som stöder balansen av aptitreglerande hormoner och tillväxthormoner.

5. Begränsat alkoholbruk. Sluta röka!

6. Undvik hormonstörande kemikalier som finns i vissa plaster och kosmetika märkta med ”PC” (för ”polycarbonat”) eller återvinningskoden ”7”, eftersom många av dessa kan innehålla BPA (bisfenol A). Välj helst produkter som har deklarerat på etiketten att vara ”BPA-fria”. Undvik att värma mat i plastbehållare. Välj skönhetsprodukter, tvål och schampo utan ftalater. Reducera användningen av konservburkar eftersom många på insidan är klädda med BPA.

7. Ät ekologiskt för att så långt möjligt undvika intag av bekämpningsmedel. Tvätta frukter och grönsaker ordentligt, exempelvis i en blandning äppelcidervinäger/vatten 1:3 under 10 minuter och därefter under rinnande kallt vatten.

Stress
Beräkning av den biologiska åldern baseras på kroppens vitala funktioner och cellulära processer. Den tillsammans med den upplevda åldern (psykologiska åldern) anses vara mer betydelsefulla än den faktiska (kronologiska) åldern. Bristande stresshanteringsstrategier kan försvaga immunsystemet, förkorta telomererna och störa andra hormonella system i kroppen. Stress höjer blodtrycket, ökar risken för hjärtsjukdomar och stimulerar produktionen av ämnen som ger upphov till kronisk inflammation. Ångest, depression och sömnstörningar har negativa effekter på den övergripande hälsan och bidrar till en snabbare åldrandeprocess.